c
  Bokskatter

        

           Startsida                                                                                                                                                                                                   

Startsida > Läsa > Hjalmar Söderberg - alltid aktuell
 




Här hittar du
 
punkt Några böcker av och om Hjalmar Söderberg
 
punkt Berömda citat ur hans böcker
 
punkt Ett par böcker av andra författare där livet hos Söderbergs gestalter berättas på nytt
 
punkt En  ganska nyutkommen bok
om Maria von Platen
som avslöjats som Hjalmar Söderbergs ljusskygga älskarinna och musa
 

 

 

 

 

 

 

 

 

 




Hjalmar Söderberg
- akvarell av
Vania Hermansson

 

Böckerna presenteras med omslag och baksidestext eller förlagsinformation.
 
 

Hjalmar Söderberg föddes 1869 i Stockholm och avled i Köpenhamn 1941. Efter studentexamen 1888 arbetade han dels på Generaltullstyrelsen men också som journalist i Kristianstad. 1897 anställdes han på Svenska Dagbladet, som han lämnade 1908, för att börja på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. 1917 bosatte han sig för gott i Köpenhamn.

Hjalmar Söderbergs författarskap präglas av skepticism, vass ironi och intellektuell genomlysning; han är en illusionsfri livsbetraktare och spetsig polemiker, men bakom den kyliga attityden döljer sig medkänsla. Den knappa, precisa stilen är ytligt genomarbetad; särskilt stockholmsskildringarna ger prov på valörrikedom och utsökt stämningskonst. Han räknas som sin epoks främste stilist och är en mästare i det lilla formatet.

Ur Litteraturhandboken, Forum.
 
 

Böcker av Hjalmar Söderberg

Hjalmar Söderberg har givits ut i många upplagor. Till hans viktigaste verk hör:

Förvillelser (1895), roman
Historietter (1898)
Martin Bircks ungdom (1901), roman
Främlingarna (1903), noveller
Doktor Glas (1905), roman
Gertrud (1906), dramatik
Det mörknar över vägen (1907), noveller
Hjärtats oro (1909), tankebok
Aftonstjärnan (1912), dramatik
Den allvarsamma leken (1912), roman
Den talangfulla draken (1913), noveller
Ödestimmen (1922), dramatik
Resan till Rom (1929), noveller

 

 



Hjalmar Söderberg
Den allvarsamma leken

Bonniers

»Mig får du älska på ett hedniskt vis!« säger Lydia Stille till Arvid Stjärnblom. En gång var hon den oskyldiga flickan han hade kysst bakom syrenhäckarna. Nu är hon gift, liksom han själv, men när slumpen sammanför dem efter tio år flammar deras känslor för varandra upp. Och nu är hon en mogen, självständig kvinna som vågar bejaka lidelsens krav, med konsekvenser som han först bara anar.

Den allvarsamma leken
är en roman om kärleken, om illusionen och resignationen, samtidigt som den ekar av världshändelserna i det idylliska tidiga 1900-talets Stockholm.

 

 



Hjalmar Söderberg

Doktor Glas

Bonniers

Doktor Glas förälskar sig i den unga vackra Helga, som är fast i ett hopplöst, kärlekslös äktenskap. Ständigt ser han den motbjudande pastor Gregorius och hans unga skyddslösa hustru och känner att han håller på att dras in i ett triangeldrama. Helga vänder sig till doktor Glas för att få hjälp och alltmer aktivt förbereder han lösningen. Har man rätt att döda en människa för att rädda en annan?
Hjalmar Söderbergs klassiker Doktor Glas utkom första gången 1905 och var då oerhört provocerande för sin samtid. Med sin psykologiska nerv, moralfilosofiska utläggningar och förälskade skildring av sekelskiftets Stockholm är den lika aktuell idag.

 

 



Hjalmar Söderberg

Förvillelser

Bonniers

Tomas Weber strövar mellan Stockholms krogar och nöjeslokaler, han köper röda handskar och dricker grön likör, han leker och drömmer – ung och oansvarig förälskar han sig en sommar.
När Hjalmar Söderbergs debutroman Förvillelser utkom år 1895 väckte den häftig debatt. Det var här som flanörernas Stockholm uppstod, och det var för unge Tomas Webers kärleks- och dagdrivarliv som Söderberg kom att kallas en ”'ungdomens förförare”. Romanens fördomsfrihet och brist på moraliskt hyckleri har ständigt bevarat den levande och aktuell för nya läsare.

 

 



Hjalmar Söderberg

Martin Bircks ungdom

Bonniers

Här stod tiden stilla. Det är med förändringarna man mäter tidens gång, jag har ingenting att mäta den med. Martin Birck

Hjalmar Söderbergs genombrottsroman Martin Bircks ungdom har blivit till en representant för den melankoliska sekelskifteslitteraturen. I denna klassiska utvecklingsroman kretsar allt kring huvudpersonen Martin Bircks uppväxt och liv, kärlek och tid i Stockholm. Det är en delvis självbiografisk berättelse om en grubblande amatördiktare som ser tiden springa förbi honom utan att han själv rör sig någonvart. Ett halvlyckat livsöde och ett halvlyckat kärleksförhållande i ett flanörens Stockholm.  
I dag är Söderberg en av de mest populära äldre svenska romanförfattare.

 

 

Citat ur Hjalmar Söderbergs böcker
 

"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst."

("Doktor Glas", 1905)


"Jag har inte upplevat många kärlekshistorier, men tro mig, jag har aldrig, ens i min fantasi, börjat den leken annat än med den tysta bönen: måtte h o n bli den första som tröttnar, och inte jag!"

("Martin Bircks ungdom", 1901)


"Emellanåt skrevo de också små biljetter med förvänd handstil på kuvertet. Det stod just ingenting i dem, annat än att de älskade varandra."

("Förvillelser", 1905)


"Vem var det som sade: 'Livet är kort, men timmarna äro långa.' Det borde ha varit en matematiker som Pascal, men det var visst Fénélon. Synd, att det inte var jag."

("Doktor Glas", 1905)


"Ja, det är nu flera år sedan. Jag röker nu andra cigarrer och köper dem i en annan bod, och jag undrar nu icke längre över livets mening; men det är icke emedan jag tror mig ha funnit den."

("Tuschritningen", ur "Historietter", 1898)


"Tomas och Märta kunde icke lämna varandra. Varje sekund tycktes dem dyrbarare än någonsin. De kände lyckan glida sig ur händerna; de trodde sig se henne likt en nyckfull, förnärmad gäst vända dem ryggen och lämna dörren på vid gavel för mörkret, för det okända, för olyckan. De kunde icke ångra, att de hade älskat varandra, och de ångrade då istället varje timme, som de låtit gå tom och obegagnad förbi. Deras ögon sökte varandra med en annan lidelsens eld, deras läppar brunno mot varandra med en hetare glöd än förr, deras famntag blevo krampaktiga, som om det gällt att hålla en flyende kvar, och de älskade från denna dag så, som de fördömda älska."

("Förvillelser", 1905)


"Jag har intet hem och ingen varaktig stad, och mitt hjärtas oro driver mig hit och dit som ett blad för vinden."

("Hjärtats oro", 1909)


"Och han mindes Lydias brev: 'Aldrig älskat så'.
'Har aldrig älskat så.'
Underbara ord, förtrollande ord, när de viskas i rätta stunden till den, som de gälla. Smutsiga ord, skamlösa ord, när de spottas ut i avskedets ögonblick efter den, som drar bort."

("Den allvarsamma leken", 1912)


"Har du sett, har du hört en sådan bortglömd, herrelös hund, då han sträcker hals mot himmelen och tjuter, tjuter? De andra hundarna luska sakta bort med svansen mellan benen; de kunna ju icke trösta och icke hjälpa."

("En herrelös hund", ur "Historietter", 1898)

 

 

Böcker om Hjalmar Söderberg
 



Bure Holmbäck
Hjalmar Söderberg och passionerna

Natur och Kultur 1991

Distans och spiritualitet, vemod, klarsynthet och skepsis är begrepp som man förknippar med Hjalmar Söderberg. Men det finns också ett passionerat drag hos honom, en lidelsefullhet och uthållighet, som blir särskilt tydliga om man ser till hela hans författarskap, inte bara de mest kända romanerna.

Det är en sådan helhetsbild Bure Holmbäck vill ge i denna bok: en bild där Söderbergs politiska och religionsfilosofiska verk får samverka med de skönlitterära och därvid formar
ett porträtt aven betydligt mer mångsidig och passionerad Hjalmar Söderberg än den vi brukar möta.

Bure Holmbäck har skrivit flera böcker
om Hjalmar Söderberg, bl. a doktorsavhandlingen Det lekfulla allvaret (1969). Hans stora biografi Hjalmar Söderberg, ett författarliv kom 1988. Bure Holmbäck har också producerat radio- och TV-program om Hjalmar Söderberg,

 

 



Sten Rein
Hjalmar Söderbergs Gertrud.
Studier kring ett kärleksdrama.

Bonniers 1962

Hjalmar Söderberg var redan av sin samtid beundrad som stilist, men eljest betraktades hans skriverier i vida kretsar som förargelseväckande beteende,  inte minst hans kärleksskildringar. De irriterade båda sidor av den oscariska dubbelmoralen, ty de var inte sedliga
men heller inte så hjärtligt råa som tonen i punschens herrum krävde. Hjalmar Söderberg tog erotik och sexualitet på allvar - däri låg hans oanständighet.

Nutiden betraktar däremot hans diktning om kärlekens psykologi och problematik som en av de angelägna insatserna i svensk 1900-talslitteratur. Det är bl. a. därför som hans verk trots sin tidsfärg verkar så moderna.

Sten Rein har i sin studie över Hjalmar Söderbergs erotiska diktning utgått från hans "Gertrud", det verk som till tiden står närmast kärleksdramat i Söderbergs eget liv under åren 1902-1906. Icke blott som problemdikt utan också som sceniskt konstverk visar sig
"Gertrud" ha kvaliteter som blivit förbisedda. Söderberg utgick från Ibsens och Strindbergs naturalistiska teaterteknik men sökte sig fram efter nya linjer, kanske alltför avancerade för 1907 års publik, men inte för oss.

Rein har valt att närma sig problemen på två skilda vägar.
Först granskar han scendikten estetiskt och psykologiskt, och därefter klarlägger han den plats dramat intar i Hjalmar Söderbergs liv, skildrar verkligheten bakom händelserna i "Gertrud"
och "Den allvarsamma leken". Inte minst intressant är presentationen av den kvinna ur livet, som i vår litteraturhistoria bär namnet Gertrud Lydia Stille-Kanning.

 
 

Böcker av andra författare där livet hos Söderbergs gestalter berättas på nytt
 



Bengt Ohlsson

Gregorius

Bonniers

I sin roman Doktor Glas från 1905 presenterade Hjalmar Söderberg en av den svenska litteraturens mest avskyvärda gestalter. Pastor Gregorius beskrivs som liderlig, hycklande och inskränkt. När doktor Glas mot slutet av romanen berövar honom livet framstår det närmast som en välgärning.
 


I Bengt Ohlssons Gregorius berättar pastorn själv om det som ska komma att bli hans sista sommar, och hans gestalt får ett helt annat liv. Vi får följa hans uppväxt som exemplarisk son, och hans djupa och skamfyllda förälskelse i Helga, den unga flicka som en gång ska bli hans andra hustru. När hustruns otrohet blir uppenbar för honom kastas han ut i en malström av känslor: förtvivlan, självförakt och en paradoxal hoppfullhet. Under sin vistelse vid hälsobrunnen i Porla möter han en annan kvinna, och får en sorts upprättelse – ett annat liv ter sig ändå möjligt. I Bengt Ohlssons breda gestaltning framstår pastor Gregorius som en rädd och djupt osäker man. Någon som i sitt yrke dagligen möter människor som törstar efter kärlek, samtidigt som de ryggar för den. Till slut tvingas han inse att detta också gäller honom själv.

Bengt Ohlsson debuterade 1984, och fick år 2000 ett genombrott med Se till mig som liten är . Han är också verksam som dramatiker, och skriver sedan 1988 krönikor i DN:s fredagsbilaga På stan.

 

 



Kerstin Ekman
Mordets praktik

Albert Bonniers förlag 2009

– nu, då ljuslågan flämtar i draget och min skugga på den gröna tapeten fladdrar och skälver liksom lågan och vill få liv – nu tänker jag på Andersen och hans saga om skuggan, och det tycks mig att jag själv är skuggan som ville bli människa.

 


"I Hjalmar Söderbergs Doktor Glas läste jag om den livgiriga skuggan på väggen som tar mannens liv och börjar leva på egen hand.  Ett ont liv. Man kan också ta en annan människas liv med kaliumcyanid. Som Tyko Glas gjorde. Hur kommer man därhän? Gör man det med Hjalmar Söderbergs hjälp eller är man redan förberedd av ett liv i smutsiga celluloidkragar, kärlekslöshet och ett vidrigt yrke.

Det finns ingen skuld, säger doktorn som är huvudperson i min bok. Jag är framtidens människa, säger han också. Han skriver det i sin dagbok. Så underligt övertygande det låter när den som berättar är ett jag.

Har man rätt att ta en annan människas liv? Nej, säger vi. Jo, av hjälpsamhet, säger Söderberg. Har man rätt att ta en människa ur en bok och sätta den i en annan? Det anser inte min doktor. Men litteratur lever av litteratur och personer ur Söderbergs böcker lever ibland upp på nytt. Här lever han själv i bokens marginal. Han behöver hjälp med det praktiska. Men varför blir han så rädd?

Han hade fått ett infall när han sneddade över Norrmalmstorg en novemberdag 1901. Men så här långt ville han kanske inte följa sin tanke."
Kerstin Ekman

Efter den stora essäboken Herrarna i skogen skriver Kerstin Ekman här vidare på de fortfarande giltiga frågorna i Söderbergs roman Doktor Glas. Och får samtidigt det förra sekelskiftets Stockholm, dess människor, stämningar, hus och gator att än en gång stiga fram ur skuggorna.

 

 


 


Gun-Britt Sundström
För Lydia

Litteraturfrämjandet 1987

"För Lydia" är Hjalmar Söderbergs klassiska kärleksroman "Den allvarsamma leken" berättad på nytt. Huvudpersonerna heter fortfarande Lydia Stille och Arvid Stjärnblom och nu liksom då är det i ett kärleksfullt tecknat Stockholm som berättelsen utspelas.

Men handlingen har flyttats fram till vår tid och synvinkeln är en annan: denna gång är det med Lydias ögon man följer hennes och Arvids uppslitande balansakt mellan förälskelse, otrohet och svartsjuka.

Gun-Britt Sundström har med "För Lydia" tecknat ett annorlunda porträtt aven kvinna som många uppfattat som en typisk "femme fatale", trolös, egoistisk och nyckfull. Det nya perspektivet gör det lättare för läsaren att förstå Lydia samtidigt som själva händelseförloppet är detsamma som i Söderbergs roman. Och liksom i förlagan har den tidlösa kärlekshistorien en säregen förmåga att fängsla läsaren.

Boken finns också som film.

 
 

Hjalmar Söderbergs ljusskygga älskarinna och musa
 

Mitt intresse för Maria von Platen börjar hos Hjalmar Söderberg, en författare jag återvänt ofta till, under flera decennier. Vem var hon, hon som han älskade och som han hade en ibland lycklig men mest olycklig kärleksförbindelse med mellan åren 1902 och 1906? Hon som svek honom? Eller som blev sviken av honom?

Utan Maria von Platen hade Hjalmar Söderberg inte skrivit sitt kanske bästa skådespel, Gertrud, och inte Den allvarsamma leken, som fortfarande anses vara en av den svenska litteraturens allra bästa kärleksromaner.

Hon avslöjades som Hjalmar Söderbergs stora kärlek och musa först 1962 i en doktorsavhandling om Gertrud. Då hade femtiosex år förflutit sedan förbindelsen mellan Maria von Platen och Söderberg definitivt tog slut sedan en annan författare, Gustaf Hellström, offentligt avslöjat att han förfört henne. Hon hade dött tre år tidigare, 1959, åttioåtta år gammal.

John Landquist, en annan av de författare som hon älskade när 1900-talet var ungt, berättade en del om Maria von Platen i samband med doktorsavhandlingen. Men hur levde hon innan hon gifte sig, nitton år gammal, med den tjugosex år äldre Wilken von Platen? Varför lämnade hon egentligen sin man och elvaårige son och flyttade till Stockholm 1902? Vad gjorde hon i Paris våren 1907? Vad gjorde hon i Italien under första världskriget? Hur levde hon på ålderdomen i sin prefabricerade villa i Torsebro utanför Kristianstad?

På en skärmutställning på hembygdsmuseet i Ljungbyhed fann jag en bild som jag inte sett tidigare på den fotoskygga Maria von Platen. Jag fann resterna av hennes bibliotek och jag fick tillgång till brev hon skrev från Stockholm, Paris och Italien till en faster och en kusin och brev som hon skrev på sin ålderdom till en svägerska. Konturerna av ett liv på egna villkor växte fram. Om detta har jag skrivit en bok.

Kurt Mälarstedt
 

 



Kurt Mälarstedt –
Ett liv på egna villkor:
Maria von Platen

Wahlström & Widstrand 2006

Vem var hon, Maria von Platen? Hjalmar Söderbergs ljusskygga älskarinna och musa som inspirerade honom att skriva skådespelet Gertrud och en av den svenska litteraturens allra bästa kärleksromaner, Den allvarsamma leken. Först 1962 avslöjades hennes namn. Då hade femtiosex år förflutit sedan deras förhållande definitivt tog slut och Maria von Platen hade varit död i tre år.

Maria von Platen har både framställts som sin tids groupie och som en representant för "den nya kvinnan" som sökte emotionell och politisk frigörelse vid början av 1900-talet. I Ett liv på egna villkor tecknar Kurt Mälarstedt, med hjälp av brev och resterna av Maria von Platens eget bibliotek, ett porträtt av en lidelsefull, djärv och beslutsam kvinna, som trots sin strävan efter självständighet tvingades att leva på underhåll från sin familj under stora delar av livet. 

Kurt Mälarstedt är en av Sveriges mest erfarna journalister och har sedan 1963 arbetat på Dagens Nyheter.

 


Skicka E-post till
info@bokskatter.se med frågor eller synpunkter på denna webbplats.
Copyright © 2013
Webbplatsen är uppdaterad: 2013-01-04